torsdag 26 februari 2009

Semmelcupcakes.

"Semlor är kalas. Cupcakes är med kalas. Så vad kan bli mer kalas än en kombination av de båda?" tänkte jag och ställde mig i köket för att börja pyssla. Och mycket riktigt, det blev en hit! Jag och Jonas hann sluka i oss tre var under loppet av ett Seinfeld avsnitt. Original cupcakereceptet (golden vanilla cupcakes) kommer från "Vegan cupcakes take over the world", världens bästa bok.

Semmelcupcakes (12 st)
  • 2,5 dl soyamjölk
  • 1 tsk äppelcidervinäger
  • ca 3 dl mjöl
  • 2 msk majsstärkelse/potatismjöl
  • 3/4 tsk bakpulver
  • ½ tsk bikarbonat
  • ½ tsk salt
  • 5 msk olja
  • 1,75 dl socker
  • 2 tsk vaniljsocker
  • 1½ tsk kardemumma
  • ca 50 g mandelmassa
  • 2 dl vegovispgrädde
Vispa samman mjölken och vinägern i en skål och låt stå och dra i någon minut. Tillsätt oljan, sockret och vaniljsockret. Sikta i mjölet, majsstärkelsen, bakpulvret, bikarbonaten, saltet och kardemumman. Rör tills det inte är några stora mjölklumpar kvar. Fyll 12 muffinsformar (helst i en muffinsplåt, då blir de finast!) till 2/3 med smet och peta ner en bit mandelmassa i varje form. Grädda i 175° i 20-22 min. Låt svalna helt. Skär av ett lock på varje cupcake och klicka/spritsa på lite grädde. Lägg tillbaka locken och sikta över florsocker. Käka.

5 kommentarer:

Veganbidraget sa...

Oj, vilka finisar! Och vilket fynd att hitta din blogg. Det var tack vare att du kikade in och kommenterade hos oss. Win win!
Kärlek, fred, bönor,
vB

Anonym sa...

Jag döööööööööööööööör!

Anni sa...

Veganbidraget: Tack så mycket! :) Kul att ni kikade tillbaka!

Fido: Nej gör inte det, vem ska jag då bjuda på fika?

Anonym sa...

Hej kottehuet. Jag tipsade en bekant från Skottland om dina semmelcupcakes idag, för hon har en förkärlek för cupcakes och semlor är en nyvunnen skatt för henne. Kottebloggen goes international.
Fika? Vadå har du några kvar? Ge maaaj!

Anni sa...

nämen, vad golligt av dig! :) kanske dags att börja skriva på engelska nu då när man är världsstjärna.
nej, de tog slut illa kvickt... men man kan ju alltid baka nya!