Seitanskinkan

Här är årets seitanskinka. Precis som i fjol så använde jag mig av receptet på den juliga seitanskinkan i det här häftet. Dock är jag osäker på om jag kommer göra den igen även nästa år. För jag minns att den blev väldigt god sist och den skinkmacka jag åt i morse var även den finfin, men vid båda tillagningstillfällena har jag flera gånger tänkt "det blir inget med det här, bara till att kasta" för att sedan på något mirakulöst sätt lyckats rädda den. Skinkan fick både i år och förra året vara inne i ugnen mycket (MYCKET) längre än vad receptet säger (+ att buljongen fått hällas av, folien har lyfts på och lite andra "uttorkningsknep" har testats) Är ändå rädd att årets skinka har blivit något för mjuk. Receptet känns liksom lite för riskabelt för att jag kanske ska våga prova ett år till. Blir lite köpa seitangrisen i säcken sådär. Lyckas man så blir den god ändå, det vill jag poängtera! Även om man som jag glömmer b-jästen i Malmö (det är inget man kan få tag på i småländska skogen), hoppar över lökpulver och tillsätter liquid smoke.

Vad har ni för favoritseitanskinkerecept (världens längsta ord)?